|
Gilbert Ryle (1900-1974) var en betydelsefull representant för den vardagsspråksfilosofi,
som i mycket inspirerades av Wittgensteins tankar i Logiska
undersökningar. I boken Begreppet själ (The Concept of Mind)
1949 analyserar Ryle det klassiska filosofiska problemet om förhållandet mellan kropp
och själ på ett nytt sätt. Hans metod är en begreppslig analys.
Han kallar den dualistiska människosynen för "Descartes myt" eller "spöket i maskinen".
Han karaktäriserar denna uppfattning sålunda:
 | kroppen finns i både tid och rum |
| själen eller medvetandet finns bara i tiden |
| kroppen kan beskrivas mekaniskt |
| så inte medvetandet |
| kroppen är offentlig |
| medvetandet privat |
| var och en har omedelbar och direkt kännedom om sitt eget själsliv genom introspektion |
| andras själsliv är endast indirekt tillgängliga |
| det själsliga uppfattas som händelser och tillstånd som kan orsaka händelser och
tillstånd hos kroppen |
Redan Descartes fick problem med denna sin dualism när han skulle förklara hur
den andliga själen kunde påverka den fysiska och mekaniska kroppen.
Ryle menar att den dualistiska uppfattningen beror på en felaktig användning av
språket som grundar sig på vad han kallar kategorimisstag. Ryle ger flera
exempel på sådana kategorimisstag:
| Antag att en person för första gången i sitt liv ser en fotbollsmatch och då får
lära sig vad de olika redskapen och deltagarna har för betydelse för spelet.
Han får lära sig målvaktens, försvarspelarnas, liberons, anfallarnas, domarens och
linjemännens uppgifter liksom målstolparnas, hörnflaggornas, linjernas och bollens
funktion.
Antag vidare att han säger sig förstå vad de olika redskapen och personerna betyder
för spelet. När han sedan frågar efter vem eller vad det är som utövar
lagandan
gör han sig skyldig till ett sådant kategorimisstag.
En spelare kan visa laganda genom att i en viss situation passa i stället för att skjuta
själv. Denne spelare utför då inte två skilda handlingar nämligen passar och
visar laganda utan
utför en handling på ett visst sätt.
|
| Ett annat exempel är när någon förevisar en gäst de olika
universitetsbyggnaderna i
Oxford och gästen efteråt frågar var själva universitetet är. De olika byggnaderna
tillsammans är universitetet, det är inte en byggnad vid sidan av de övriga. |
Tankar, känslor, vilja och andra själsliga fenomen är inte orsaker till kroppsliga
rörelser. De är dispositioner att bete sig på ett visst sätt i en
viss situation, som när spelaren spelar själviskt eller visar laganda genom att i en
viss situation passa sin medspelare.
Och själen är inte någon "inre sak" som föreligger vid sidan av den
"yttre sak" som är kroppen.
Ryle analyserar en rad viktiga mentala begrepp som:
| vetande |
| kunnande |
| avsikt |
| motiv |
| känslor |
| stämning |
| jag |
| förnimmelse |
| föreställning |
| tänkande |
Ryle skiljer i detta sammanhang på två typer av påståenden:
När det gäller det kroppsliga och det själsliga så är det så, enligt Ryle, att:
| det kroppsliga
beskrivs av kategoriska satser.
|
| det själsliga
beskrivs av hypotetiska satser. |
Förhållandet mellan kropp och själ blir genom detta resonemang inte något spökligt
och oförklarligt. Om det mentala är en
disposition, så kan denna disposition
bli manifest,
dvs. komma till uttryck som en
händelse eller ett
agerande.
En människa som kan köra bil, har denna
kunskap som en
mental
disposition.
Denna disposition kan manifesteras i en yttre händelse, så att hon kör bil
försiktigt,
genom att anpassa sitt körsätt efter väglaget.
| disposition - hon kan köra bil |
| hypotetisk sats:
Om det är halt, så kör hon så
Om det är mörkt, så kör hon så
Om det är tät trafik, så kör hon så |
| manifest händelse - hon kör bil försiktigt |
| kategorisk sats:
Det var snöstorm och hon körde i femtio kilometer i timmen och höll stort avstånd till
framförvarande bil.
Det var mörkt och hon sänkte hastigheten vid möten och var noga med att blända av
även för cyklister. |
Det själsliga är således olika dispositioner (och inte några
"saker")
som kan beskrivas i hypotetiska satser.
Dessa dispositioner kan bli manifesta
och då beskrivas som händelser i kategoriska satser.
Också känslor kan således ses som dispositioner,
som kan manifesteras av yttre omständigheter i glädje, sorg, hat,
kärlek o.s.v.
Det själsliga består alltså inte av en mängd "saker"
som finns vid sidan av de kroppsliga "sakerna".
Ser man det så, blir det svårt att förklara sambandet mellan dessa mentala och fysiska
"saker", menar Ryle.
En invändning mot Ryles försök att lösa problemet med "spöket i
maskinen" är att hans lösning tycks innebära att alla medvetandefenomen kan
förstås som dispositioner för ett visst beteende.
Därmed verkar han tagit steget till
behaviorismen,
dvs. det mentala måste motsvaras av ett manifest fysiskt beteende.
Denna inställning kallas ibland för logisk behaviorism.
(jämför den logiska empirismens definition av
meningsfulla satser:
en sats är meningsfull om och endast om den är empiriskt verifierbar.)
Vi inser ju också att om följande ekvivalens gällde:
En känsla föreligger om och endast om den motsvaras av ett beteende
så betyder det att varje beteende motsvaras av en bestämd känsla,
så att:
| en skådespelare inte kan bedra oss |
| en skådespelare alltid själv känner det han gestaltar med
sitt beteende |
En sådan ekvivalens mellan känslor och beteende avsåg inte
Ryle (och avser inte heller behaviorismen, men den menar att endast de känslor
som motsvaras av beteenden kan vi veta något om, alltså: bara känslor som tar
sig uttryck i beteenden är vetbara för andra än för den som har känslan).
Sådana medvetandefenomen som förnimmelser och föreställningar är
svåra att förstå på detta behavioristiska sätt.
Om jag alltså föreställer mig en kentaur, måste denna
föreställning motsvaras av ett fysiskt beteende.
Ryle själv insåg denna svårighet.
| 
