Rawls

John Rawls (1921- 2002) har med sin bok A theory of justice (1971) i hög grad påverkat den politiska debatten. I boken diskuterar han ingående hur ett rättvist samhälle skulle kunna vara utformat.

Han kritiserar två klassiska ståndpunkter:

Utilitarismen
med sitt motto:
Största möjliga lycka åt största möjliga antal.
Här kan den enskilde individens intressen
lätt hamna i konflikt med flertalets.
Är det t.ex. rätt att offra enskilda människor
för flertalets lycka?

Traditionell liberalism
som menar att individen ska få möjligheter
att genom sin egen förmåga skaffa sig rätt till det han själv skapar.
Rawls frågar hur rättvis fördelningen av den egna förmågan egentligen är.
Är det genetiska och sociala arvet särskilt rättvist?
Är det vår förtjänst att vi föds med viss begåvning eller i en viss ekonomisk klass?
Har vi alla begåvats med samma drivkrafter att bli framgångsrika?
Här kan vi påminna om Robert Nozicks tankar om nattväktarstaten
i samband med rättighetsläran.

Rawls anknyter till den gamla tanken på ett samhällskontrakt, som människor upprättar för att skapa ett säkrare samhälle. Hans fråga är hur detta kontrakt ska vara utformat för att bli så rättvist som möjligt.

Rawls resonerar i sin bok om en tänkt situation. Hur skulle rationella personer (egoister) utforma ett sådant kontrakt? Jo, de skulle var och en tänka på att försöka utforma det så att just de själva skulle gynnas. Därför skapar Rawls vissa förutsättningar i sitt tankeexperiment som begränsar dessa kontraktskrivares möjligheter. Rawls arbetar med följande begrepp:

den ursprungliga situationen
är vad dessa skrivare av samhällskontraktet befinner sig i
när de ska skriva kontraktet.
De är i mycket vanliga människor med önskningar och behov som vi alla har.
Men Rawls inför en begränsning som han kallar:

en slöja av okunnighet.
De vet inte vilka de själva är,
de känner inte till sina egna

	behov
	önskningar
	förmågor
	könstillhörigheter
	sociala positioner

De måste således välja opartiskt
eftersom de inte vet var de själva kommer att befinna sig i det samhälle
de är med om att skapa.
Deras val blir:

rättvist
de kommer att tvingas följa två rättviseprinciper:

frihetsprincipen
som innebär att de för alla hävdar de traditionella västeuropeiska rättigheterna såsom:

	yttrandefrihet
	religionsfrihet
	rättssäkerhet
	lika rösträtt

differensprincipen
som innebär

	att sociala och ekonomiska ojämlikheter är till allas fördel
	alla har lika möjligheter att nå samhällets gynnsamma positioner

Dessa två rättviseprinciper är inte jämställda:

frihetsprincipen går före differensprincipen
det allmänna bästa får inte uppnås på bekostnad av den enskildes rätt

Ojämlikheter får endast förekomma om de är det nödvändiga villkoret för att de sämst ställda ska få det bättre.

I Filosofisk tanke finns en bra modell för att förklara Rawls tankar:

	Fördelning 1	Fördelning 2	fördelning 3	Fördelning 4
Nivå 5				A
Nivå 4
Nivå 3			A
Nivå 2		A	B	B
Nivå 1	A B	B

Schemat ska förstås så att A och B representerar de enda två ekonomiska grupperna i detta tänkta starkt förenklade samhälle.

Fördelning 2 kan inte rättfärdigas framför Fördelning 1 eftersom ojämlikheten inte tjänat syftet att förbättra för den sämst ställda gruppen B.

Fördelning 3 är däremot att föredra framför såväl Fördelning 1 som fördelning 2 eftersom den sämst ställda gruppen B fått det bättre.

Fördelning 3 är också att föredra framför Fördelning 4 eftersom fördelning fyra ökat klyftorna utan att lyfta upp de sämst ställda.

Rawls har sitt eget speciella sätt att resonera när det gäller den värdesatsteoretiska och den värdeontologiska frågeställningen. Han vill inte grunda moralen på ett traditionellt värderealistiskt synsätt, som skulle innebära att värdesatser är:

teoretiska satser
så att moraliska utsagor skulle handla om "värdefakta"
och dess sanningshalt skulle kunna prövas av en korrespondensteori,
dvs. de är sanna om de motsvaras av sina "värdefakta",
(vilket innebär att de ska kunna översättas till utsagor om faktiska förhållanden).

I stället använder han sig av en

koherensteori
som innebär att en moralisk princip kan anses välgrundad
om den hänger samman med vår allmänt accepterade värdeuppfattning.

Detta resonemang har svårt att försvara sig mot värderelativismen, eftersom det är en empirisk sanning att vad som är en allmänt accepterad värdeuppfattning i mycket skiftar i tiden och rummet, så att t. ex. den antika värdeuppfattningen skiljer sig från vår samtida och den islamistiska från den västerländska sekulariserade.

En intressant lösning av detta problem finner vi hos Hare.

Tillbaka till Komvux Gotland