Konsekvensetik
Hem Upp Dygdetik Pliktetik Kant Konsekvensetik Humes lag Begrepp

 

Utilitarismen
Egoismen
Kontraktualismen

Konsekvensetiken kallas numera oftast för konsekventialismen.

Konsekvensetikern eller effektetikern (eller teleologisk etik - telos = mål) menar att pliktetiken är subjektiv. Bättre vore en etik som var objektiv i den bemärkelsen att den var empiriskt prövbar. Vad som skulle kunna gå att enas om och mäta vore handlingens konsekvenser: vad handlingen leder till.

Definition:
Den handling är riktigast som har de bästa konsekvenserna.

Utilitarismen

Den mest kända konsekvensetiken torde vara utilitarismen (utilitas, latin - nytta)
vars tankar brukar sammanfattas:
Största möjliga lycka åt största möjliga antal

Jeremy Bentham och John Stuart Mill räknas som utilitarismens upphovsmän. Deras uppfattning skiljer sig åt:

bulletBentham
vill upprätta en kalkyl, så att konsekvenserna lätt kan beräknas.
Han tänker sig sju faktorer:
bulletintensitet
bulletvaraktighet
bulletsäkerhet
bulletnärhet
bulletrenhet
bulletfruktbarhet
bulletomfattning

så att en intensivare lust är att föredra framför en svalare, en varaktigare framför en kortvarigare, en säkrare framför en osäkrare osv.
 

bulletMill
menar att man också måste ta hänsyn till kvaliteten vad gäller upplevelsen så att en intellektuell upplevelse är att föredra framför en kroppslig njutning.
"Bättre en olycklig Sokrates än ett lyckligt svin"

Effektetikern måste förtydliga sig vad gäller de fetstilta orden i definitionen, dvs. vad innebär riktigast och för vem eller vilka ska konsekvenserna vara bäst.

bulletVad är riktigast?
bulletHedonistisk utilitarism
betonar lusten eller lyckan.
Jeremy Bentham menar att den handling
som skapar större lust och mindre lidande än en annan handling
är den riktigaste av de två.
bulletPreferensutilitarism
menar att den handling är riktigast som ytterst gynnar
att individens önskningar eller preferenser blir uppfyllda.
Här tar man således inte hänsyn till vilken lycka
handlingen leder till för individen,
utan vilka önskningar individen har.
Oftast blir det väl ändå så att individen blir lycklig
om hans önskningar blir uppfyllda
men det är inte säkert.
Preferensutilitarismen kan också närma sig den hedonistiska
genom att de flestas önskan nog är att slippa lidande
eller rentav erhålla lust.
Men igen: det är den enskildes önskemål som får styra
preferensutilitaristen tycker inte att någon annan ska få bestämma
vad jag själv vill.

bulletIdeell utilitarism
resonerar så att det inte primärt är lycka eller önskeuppfyllelse
som är eftersträvansvärt utan vissa värden
som kunskap, skönhet och vänskap.
De handlingar som leder till att dessa värden förverkligas
är således att föredra.

bulletBäst för vem/vilka?

Logiskt är tre alternativ tänkbara sedda ur subjektets perspektiv:
bulletEgoism
mig själv, min grupp
bulletAltruism
andra
bulletUniversalism
mig själv och andra

Största möjliga lycka åt största möjliga antal utesluter egoismen.

Också när det gäller utilitarismen skiljer man mellan regel och situation

bulletRegelutilitarismen
En handlings moraliska status beror på konsekvenserna
av att en regel omfattas generellt, dvs. alltid och av alla.
En person som bryter mot en regel, som borde omfattas av alla,
till exempel den att man alltid skall tala sanning,
- och alltså ljuger - handlar fel
även om konsekvenserna i det enskilda fallet vore bättre
än om han hade följt regeln, dvs. talat sanning.
bulletHandlingsutilitarismen
däremot menar att personen ovan handlar riktigt
genom att ljuga
och bryta den generella regeln om att alltid tala sanning
eftersom konsekvenserna blir bättre
just i denna speciella situation.
Handlingen är det viktiga, inte reglerna.

Inte heller konsekvensetiken är invändningsfri:

bulletÄr allt tillåtet?
Helgar således ändamålen medlen,
kan man göra vad som helst för att majoriteten skall bli lycklig?
bulletVad är lycka?
Hur kommer man överens om vad lycka innebär?
Om det är vad man upplever som sin plikt att uppnå
använder man sig av pliktetiska och därmed subjektiva bevekelsegrunder.
bulletHur förutser man konsekvenserna?

Effektetiken behöver också ta ställning till vad som är rättvist när det gäller fördelning av lycka eller resurser.
Tre alternativ är de vanligast förekommande:

bulletLikhetsprincipen
alla får lika mycket
bulletBehovsprincipen
de mest behövande får
bulletMeritprincipen
de mest förtjänta/mest behövda får

Inte minst inom svensk sjukvård har under strängare ekonomiska villkor dessa frågor ställts. För väljarna är det fördelningspolitiken, dvs. den praktiska sidan av ideologierna, som kanske mest intresserar och påverkar vardagen.

Egoismen

En invändning mot utilitarismen är att den ställer för stora krav, att det är för mycket begärt att jag ska offra mig för andra. En del anser att universalismen (och i än högre grad altruismen) överstiger de flestas förmåga. Kant menade ju att: Varje bör förutsätter ett kan. Men om jag inte kan offra mig för andra, då bör jag det inte heller.

I stället ska jag sträva efter största möjliga lycka för mig själv. Detta kan leda långt. Jag bör t.ex. tänka på mitt levnadssätt för att må bra så länge som möjligt. Den handling är således riktigast som leder till de bästa konsekvenserna för mig själv.

En invändning mot den etiska egoismen går ut på att jag inte kan bortse från andra då det gäller min egen lycka. Invändningen kallas Fångarnas dilemma och är spelteoretiskt. Den tänkta situationen är som följer:

bulletFör två fångar gäller att de båda är egoistiska och att de känner till detta om varandra.
bulletDe kan inte påverka varandras beslut.
bulletDe ställs var och en för sig inför en förhörsledare.
bulletDenne förhörsledare presenterar följande alternativ för dem:
bulletOm du erkänner och den andre nekar, så släpper vi dig fri
bulletOm du nekar och den andre erkänner, så får du livstid
bulletOm ni båda nekar, så får ni båda ett års fängelse
bulletOm ni båda erkänner, så får ni båda tio års fängelse.

Är båda konsekventa egoister, så finns bara ett alternativ, båda måste erkänna. Skälen är:

bulletOm jag nekar, så får jag bara ett års fängelse, men det förutsätter att den andre också nekar, och då riskerar han ju att jag har erkänt för att slippa fri och då får han livstid.

Egoismen verkar alltså svår att upprätthålla. Den kan leda till paradoxala följder. Genom att bara tänka på mig själv i mitt handlande förorsakar jag konsekvenser som inte leder till största möjliga lycka för mig själv.

Kontraktualism

Ett sätt att kringgå denna paradox är kontraktualismen, som kan härledas tillbaka till 1500-talsfilosofen Thomas Hobbes. Hobbes såg det som ett empiriskt faktum att människor av naturen handlade egoistiskt. För att undvika ett allas krig mot alla hade man i förfluten tid gått samman om att upprätta ett kontrakt, som innebar att man överlämnade makten åt en furste att vaka över individens rättigheter.

Den moderna staten är en sådan upprätthållare av detta kontrakt.

Ett moraliskt kontrakt skulle bestå av sådana regler och åligganden som förnuftiga människor kan enas om att följa för allas bästa. Genom att avstå från vissa handlingar gynnar jag andra och därmed också mig själv.

En invändning mot kontraktualismen är denna:

bulletDet som avhåller mig från att handla så att bara jag gynnas är förnuftet.
Jag försöker undvika fångarnas dilemma.
bulletMen om omtanke om andra inte gynnar mig själv, då är det enligt denna teori oförnuftigt att handla så att dessa gynnas.
bulletÄr en lära moraliskt acceptabel som inte tar hänsyn också till dem som inte kan (direkt eller indirekt) ge något tillbaka?




 

Tillbaka till Komvux Gotland