|
| |
Samtidigt med och oberoende av Wittgensteins tankar kom J
L Austin (1911 - 1960) fram till åtminstone delvis liknande slutsatser vad
gäller hur vi använder språket. Liksom Gilbert Ryle
verkade Austin vid universitetet i Oxford och han kom att vara en av
grundarna av den lingvistiska filosofi, som kom att förknippas just med Oxford.
Man kan säga att i och med Austin, så förskjuts centrum för den analytiska
filosofin från Cambridge till Oxford.
Redan i A-kursens avsnitt om
språkfilosofi har vi talat om att det är viktigt att ta hänsyn till den
talsituation man befinner sig i. Detta hänger delvis samman med
Wittgensteins tankar om olika språkspel men
också med Austins teori om talakter. Likheten mellan Wittgensteins och
Austins spåkfilosofi består framför allt i att de båda betonar att språkande
är ett sorts handlande, man gör olika saker med språket när man använder
det.
Austin skiljer mellan olika aspekter av talhandlingen. Låt
oss ta ett exempel från språkfilosofin i A-kursen:
"Det har fallit tre millimeter regn på fjorton dagar."
När det gäller den utsagan tänker sig Austin tre
infallsvinklar:
 | lokutionär handling (locutio - latin för
tal, yttrande)
som är själva utsägandet av satsen
I vårt exempel alltså utsägandet av själva satsen
"Det har fallit tre millimeter på fjorton dagar"
och som kan förstås genom satsens mening och referens.
Satsen refererar till ett sakförhållande som är sant eller falskt
|
| illokutionär handling (in + locutio, i
talet)
det vi vill med vår utsaga, den kraft det har, kan i vårt exempel vara:
 | jag vill bara konstatera detta (teoretisk sats) |
| jag vill uttrycka mina känslor, men då borde jag
nog ha lagt till "bara",
alltså: "Det har bara fallit tre millimeter på fjorton dagar"
(expressiv sats) |
| jag vill att du ska förstå att du ska vattna, alltså
uppmana
(preskriptiv sats)
|
|
| perlokutionär handling (per + locutio, genom
talet)
de konsekvenser mitt yttrande får, t. ex att någon vattnar.
Även när det gäller en sats konsekvenser talar man om dess kraft.
| avsikt - vad någon vill med sitt språkande |
| effekt - vad språkandet leder till |
|
En lyckad talhandling torde vara en där den
illokutionära handlingen överensstämmer med den perlokutionära.
Om vi återgår till exemplet då min fru fäller ett yttrande om
en kappa i ett skyltfönster, så kan satsen ha formen av ett konstaterande:
"Där hänger en kappa"
En analys av satsen med hjälp av Austins teorier kan bli:
| lokutionär handlig
utsägandet av satsen
och förstås genom mening och referens |
| illokutionär handling
hon uttrycker att hon vill ha kappan i present
utsagans kraft är önskan |
| perlokutionär handling
effekten blir att jag köper den som julklapp |
Som en sammanfattning kan man säga att
talaktsteorin skiljer mellan:
| uttryck
som förstås genom mening och referens |
| kraft
som är
| avsikt (illokutionär handling)
och som koncentrerar sig på sändarens avsikt med talhandlingen |
| effekt (perlokutionär handling)
som koncentrerar sig på mottagarens tolkning av talhandlingen. |
|
| den lokutionära handlingen, som består i själva uttalandet
av den meningsfulla satsen |
Lästips: Mats Furberg, CaOx, Språkanalytisk filosofi i
Cambridge och Oxford till 1970, Thales, 1998
Detta är sannerligen ingen lättläst bok, men orkar man och är intresserad så får
man rik utdelning på den möda man lägger ner. Mats Furberg har som ung filosof
vistats i Oxford och är mycket hemmastadd med språkfilosofin. Hans filosofiska
prosa är samtidigt egensinnig och litterär.
|
